Nu tänker jag...

Försöker att vända upp och ner på mitt eget tänkande om hur jag tror min gestaltning ska bli. Börjar från scratch och försöker återigen ta över och bestämma om mitt eget tänkande om att den polerade och fina framställningen inte behöver vara "den riktiga" eller "den viktiga". 
Min påbörjade film är en början på en dokumentär som inte känns intressant, tänker mycket på vad som behöver vara verkligt eller inte. Jag tänker lämna dokumentären och göra något annat...något annat?
Hade handledning mellan studiekamrater hemma hos Malin i går och det blev en bra sammankomst. Nu känns det som jag är sugen att att ta till mig alla filmer som jag har på ett nytt sätt. Tack mina vänner.  Jag har i alla fall inte tanke på att överge Movie maker än.
Det som är tråkigast med denna gestaltning är att jag inte kan lägga upp och visa mina filmer och den processen här på bloggen pga alla elever som är med i filmerna.

 Stillbilder från en av niornas filmer på mig i lärarrollen som synliggör kroppsspråket i mitt bemötande med elever.

Har också hunnit med mitt samtal med Anna Holtz, lärare på Björsaredsskolan som är med i skolteamet kring deras arbete med positivt beteendestöd i skolan.

Björsaredsskolan en F-3 skola i östra Göteborg.

  En skola med tråkigt yttre och ganska tråkig skolgård också. Däremot möts man av trevnad och värme när man stiger in. Jag och Anna sätter oss i det lilla biblioteket där jag också riggar kameran. Jag ser att hon inte ser fram emot att bli filmad men jag lovar att det ska bara användas till min konstnärlig gestaltningsdel och att det ska inte publiceras.
Hon berättar med engagemang om PBSI och hur det ska genomsyrar arbetet i hela skolan. Arbetet med det sociala och fokus på ett positivt beteende får sedan eleverna att tillgodogöra sig kunskaper i undervisningen bättre och eleverna känner en lust att lära.  Sätter sitt egna bemötande i centrum till elever och lär ut ett positivt beteende mönster. Istället för att gnälla, säga nej, bli arg kommer Anna med konkreta förslag hur man kan gå tillväga. Hon pratar även om effektiva anvisningar.

• Var nära eleven och sök ögonkontakt.
• Var vänlig men bestämd.
• Var neutral i ditt ansiktsuttryck.
• Var så konkret som möjligt.
• Var tydlig och använd enkla ord.
• Undvik att anklaga.
• Undvik argumentation.
• Undvik att ställa frågor.
• Ge en anvisning i taget.
• Beröm då eleven följer anvisningar.

Det blir som en egen pedagogik och det gäller att alla är med på tåget. De tydliga anvisningarna som lärarna använder sig av gör att personalen blir mer samspelta och det ger inget utrymme för eleverna att spela ut personalen. De repeterar hela tiden beteendeförväntningar med eleverna och arbetar med olika fokusområden. Detta gör de bl.a. genom samtal och drama.
Anna är säker på att PBSI gör skillnad och jag blir peppad av att höra om deras arbete. Tänk så många suckande, gnälliga lärare man har stött på.
Det är ett enorm arbete bakom så det gäller att hitta ett gäng eldsjälar som orkar dra loket.