Innehållsmässigt i filmerna är materialet bra och jag har hittat sekvenser som jag fått ihop till en ca 5 min film. Det som är katastrofalt är kvalitén och jag förstår nu i efterhand att jag skulle varit noggrannare med instruktionerna kring tekniken med eleverna. Speciellt web kameran där det hörs ett irriterande brus och jag har nu i efterhand sett att det finns en brusreduceringsknapp som skulle varit på. Ja, man kan alltid vara klok i efterhand...
Så här är ser det dock ut ofta i verkligheten. Instruera 25 elever i 4 olika uppgifter under en timme...borde planerat ännu bättre.
Jag är även nervös för hur bildkvalitén kommer bli på storbild så jag behöver åka någonstans för att prova filmen genom en "projektor". Tänk om det inte ens en gång går att visa, vad gör jag då? Kanske dags att ha en plan B.
Fick tips av Camilla att titta på Elin Wikström som en konstnärlig referens. Elin Wikström är en svensk konstnär och för henne är konst en förnyad prövning av värdering och normer som görs i samspelet mellan människor. Konsten att vara människa i dag. Hon arbetar i dag främst med performance.
Elin Wikström deltog tidigare i år i Parkour, en gratis träning (ett slags "Följa John") på och omkring Opaltorget i Tynnered. (Tänk att jag återigen kommer tillbaka dit) Denna tillställning hade som syfte att få till ett bemötande som skulle skapa samtal om frågor kring det offentliga rummet. Få till umgänge mellan olika åldrar, öka tryggheten och se om problem kunde vändas till något positivt.
Hon var också med för ett par år sedan i Alingsås konsthall där hon fick ett uppmärksammat bemötande då hon satt naken i en fåtölj och läste en bok. För Elin Wikström var det en fråga om integritet, hon var ju trots allt instängd i en kub och bara genom att klättra upp och titta över kanten kunde man bemöta konstverket. Då på så långt håll att man inte ens kunde se vilken bok hon läste.
