Har under 4 dagar varit på en plats där allt började, mitt barndoms hem som ska tömmas och säljas.
Har känt en gemenskap med mina systrar men även upplevt nära personer som helt plötsligt väljer att stå utanför gemenskapen. Känt Utanförskap över att jag inte är en del av denna plats längre En permanent separation som kryper allt närmre och en våg av känslor som väller över mig.
Har inte haft en tanke på att flytta tillbaka dit men nu när allt snart är så defenitivt, mina rötter klipps av från en plats som symboliserar trygghet, glädje och fantasi uppfylls jag av sorgsenhet.
Efter min sista dag i Frölunda var mitt huvud fullt av funderingar kring segregration i samhället, att inte passa in. Vad är själv valt och vad är påtvingat?
Mitt avstamp kommer bli i utanförskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar