Fredag!

Ögonlocken är tyngre än vanligt, ett ont öra har hållit mig vaken i natt. Jag började dagen med ett besök hos farbror doktorn och kom där i från med två mediciner. I fall den ena inte är tillräckligt bra fick jag en annan också!!!

På vägen från Avenyn till HDK i går tittade jag in i en glasaffär. Wow, ett inferno av svetsmönster på en rektangulär plåtlåda...jätteläckert.
Blev lite tveksam till mitt val av material till min gestaltning. Lite panik uppstod men bestämmer mig för att följa mina leriga fotspår till slut.
När jag hör vad alla andra gör tycker jag att de är så kreativa och modiga medan jag själv inte hittar just det där.
Satt och språkade med Josefine i går i skulptursalen om utanförskap. Kom underfund med att vi känner att vi inte passar in i flera liknande situationer. Givetvis har det med vår bakgrund och våra erfarenheter även om det nästan är tjugo års åldersskillnad. En av situationerna är när våra kamrater runt omkring oss kan briljera med otrolig konstkunskap och naturligt använder sig av ämnesspecifika ord. Där känner vi oss inte så bekväma och jag kan känna att jag inte passar in.

"Min borg mitt hem" döper jag den tredje cylinderkrukan till.

Sista cylinderkrukan blir en tummad historia. Jag läser på nätet om att tekniken antagligen är en av de äldsta teknikerna att forma lera. Använder mig av mina knogar för att göra ett mönster. Tänker att många faktiskt använder detta slagredskap i förhoppning att passa in i....?

Jag hann även med en tur till världskulturmuseet i går. Började med att se utställningen "spelar roll" som Sanna i vår handledningsgrupp har varit med och skapat. Det är förfärliga berättelse om förföljelse och  mord på flera folkgrupper över hela världen. Hur vi som åskådare ingriper eller inte ingriper och vad det har för konsekvenser. Hur diktaturer bestämmer vem som passar in och inte passar in.

Jag fotograferade inne på utställningen "spelar roll" på Världskulturmuseet.

 

 

 Jag fastnade också på utställningen "om dom andra" som också fanns tillgänglig på Värlskulturmuseet.

Jag lyssnar i flera hörlurar på individers tankar om sig själva och deras erfarenheter.
De flesta skulle jag sortera som "dom andra" och känner att jag passar inte in i deras sammanhang.
Så plötsligt händer det, någon i hörlurarna pratar samma språk som mig och jag passar in i föreställningen. Byter lurar och återigen finns jag i ett utanförskap och tänker, Vad f..n  menar människan?
Finner en fascination av att lyssna till andras berättelse.
Ska fortsätta dagen med mer Jean-Michel Basquiat ännu ett intressant livsöde.