Livspusslet

Satt i går och läste GP:s artikel om livspusslet som fyller 10 år, ja själva namnet har 10 år på nacken. Hela den långa listan av vad man gör och lite till ryms i ett enda ord, livspusslet.
Idén var att fånga den moderna stressen och synliggöra kvinnors situation med heltidsjobb, barn, skjutsa till skola, förskola och träning,  hus, städa, renovera, trädgård att odla i, vara social osv.
Det kan vi väl överens om att det har uppmärksammats ordentligt i media, men vad gör kvinnor åt situationen?
Är detta en status fråga? Några köper sig ur stressen med hjälp av hushållsnära tjänster.
Själv skulle jag tycka det var oengagemang att låta någon annan hjälpa mina barn med läxor. Det är mitt ansvar att mina barn utvecklas och lär sig ta ansvar.
Livspusslet kopplat till ensamstående mammor som lever på gränsen till fattigdom med deltidsjobb kanske långt i från hemmet skrivs det inte så mycket om. Det är väl där man verkligen kan tycka att det handlar om livspussel.
Mitt eget livspussel har jag gestaltat i en tuschteckning här nedan.

Läser om boken Lotta tipsade mig om "Hemmets projektledare säger upp sig" av Karin Holmgren.
Hon ser till att vända upp och ner på hela familjens vardagsrutiner och jag tycker att det blir väldigt extremt. Lotta sa också att det fanns en känsla av bitterhet i slutet av boken.
Det får mig att tappa lusten, jag är absolut inte bitter och det är inte bitterhet jag vill gestalta. Ser inte någon fördel att göra uppror i hemmet och laborera med barnens trygghet.
Däremot titta på vad barnen kan bli delaktiga i för att underlätta i berget av vardagliga sysslor.
Fokusera på att lägga energin på rätt saker och hålla "energitjuvar" på avstånd.
Valet är alltid mitt och jag kan tycka att jag har gjort stora framsteg redan nu i att släppa kontrollen på onödiga saker, lita på att alla tar sitt ansvar.
Samtidigt som jag blev förälder började jag att omprioritera vad som är viktigt men jag kan göra mer och det ska jag undersöka ett tag framåt i detta gestaltningsarbete.