Sammanfattning av gestaltande konflikt.

Vägen fram till min slutgiltiga gestaltning har varit krokig men oerhört annorlunda och intressant.
Temat som varit konflikt var inte det som kom att vara centralt från början. Utan jag funderade mycket på min roll som bildlärare och vad jag behöver få med mig i min utbildning i form av avsaknad av tekniker och material. Det landade i min svaghet när det gäller foto och film.
Jag började med att laborera med Movie maker och fotoredigeringsprogrammet Gimp.
Under nästan två veckor stannade jag kvar i den digitala bubblan och det endast för jag kände att jag var tvungen att få grepp om detta för att kunna arbeta utifrån den nya läroplanen. I Lgr 11 har det digitala fått en mycket större utrymme än i tidigare läroplaner.
Efter detta tog jag tag i själva konflikttemat och letade inspiration med hjälp av litteratur.
Hittade äntligen en ingång till just min konflikt när jag hade läst om grupp processen i boken Arbetsgruppens psykologi av Barbro Lennèer-Axelsson.
Min ingång handlar om duktighetsrollen, se till att ha många bollar i luften samtidigt. Ha full koll på arbetet men även privat. Skulle man tappa kontrollen vore det ett misslyckande i mina ögon.
Detta livspussel som många sliter sitt hår för att få fungera. Läste en artikel i Gp att själva namnet livspussel är ett ganska modernt påfund med endast 10 år på nacken. Ordet kom till för att fånga den moderna stressen och synliggöra kvinnans situation med heltidsjobb, barn, vara den som tar störst ansvar i hemmet, orka vara social med vänner etc.

Hur skulle jag hitta ett bra sätt att gestalta min konflikt?
Jag tog steget ur den digitala världen, yihippi!
Provade att arbeta med kartong i flera lager på varandra för att bygga upp en 3D bild. Lade folie över, målade med svart tusch för att sedan gnugga fram olika grå nyanser med hjälp av stålull.
Det kändes som detta var ett bra material för min gestaltning.
Metoden gör att bilden ser ut som den är gjord av metall/ tenn.  Detta gjorde att på handledningen den 3 maj dök helt oväntat en ny gestaltningsteknik upp, att svetsa i stål.
Jag antog utmaningen och vid detta ögonblick var jag oförstående om att jag kommer att behöva släppa tanken på ett gestaltningen ska bli något fint och perfekt.
Hade svårt att överge min tanke om den runda formen jag ville att min gestaltning skulle få men slutade här att tänka och skissa så mycket.
Bestämde mig att arbeta abstrakt med min gestaltning. Det gav mig en spännande ingång och utmaning eftersom jag alltid annars skapar illustrativt.
Jag  tänker på min roll som bildlärare att det är viktigt att låta eleverna få skapa utan krav och experimentera mer. Uppgiften att rita av varandra utan att titta är ett bra exempel där eleverna får släppa krav och kontroll.

Vad gjorde jag slutligen?
Arbetade utifrån 5 stålremsor, 1200mm långa, 40 mm breda och 2mm tjocka.
Använde mig av olika för mig okända verktyg som vinkelslip, toppslip, svets mm.
Det gick många timmar till att prova, misslyckas och börja om. Under dessa veckor fick jag ca 20 min instruktion till hjälp sen har mitt eget experimenterande fått ge resultat.
Även detta tar jag med mig in i min roll som bildlärare. Hur viktigt det är att våga, prova och få misslyckas som elev och ha läraren som vägledare och stöd under sin process för att komma stärkt ur en uppgift.  Viktigt att få stöta på problem under arbetsprocessen, det leder till en undersökande undervisningsmetod som jag gillar.
Hela min process med dessa verktyg, skyddskläder, öronproppar mm fick mig att känna mig lite som superwoman.

Hur gjorde jag?
Återigen tog jag Movie maker till hjälp för att synliggöra en del av mitt arbete med att svetsa.( Se blogginlägget, Att synliggöra)
Varje stålremsa arbetades med olika verktyg för att få olika mönster. Provade och lekte fram en form på min gestaltning. Böjde och bankade med en liten slägga tills jag var nöjd. Momentet att svetsa samman stålremsorna gav mig en jobbig magkänsla. Det var frustrerande att se hur fult svetsen gjorde på mina polerade, blanka stålremsor. Inser att det bara var att gå vidare och förlika sig med det hela.
Ville att remsorna skulle få ytterligare sammankoppling med varandra och använde mig av en koppartråd som länk. Funderar på hur gestaltningen ska presenteras, vilket underlag ska den stå? Sand, grus, gräs etc, men har inte tagit beslutet i skrivandets stund.

Varför har jag gjort?
Att jag valde stål som material föddes ur en idé på ett handledningstillfälle och jag nappade direkt för materialet kändes bra till konflikttemat.
Med min gestaltning ville jag synliggöra konflikten att ta på sig större ansvar än man ibland orkar.
Varför är det svårt att säga nej eller delegera?  Varför behöver man vara så duktig jämt?
Varje remsa kom att symbolisera olika familjemedlemmar. Hur de placerades och sattes ihop finns en tanke och jag har försökt med hjälp av olika former på remsorna ge uttryck för olika personer.

För att tydliggöra konflikten att vara den duktiga som håller i alla trådar och ser till att vardagen fungerar tar jag hjälp av koppartråd. Den får mig att tänka på att vara spindeln i nätet, på på gott och ont.

Det är inte bara själva konflikten i gestaltningen jag har arbetat med utan hela resan med nya verktyg och materiel har gjort att jag löst konflikt efter konflikt. Det ska tilläggas att det är inte helt riskfritt att arbeta med den här typen av arbete.
Att svetsa har blivit en minnesresa från barndomen och tankar om varför jag valt att leva det liv jag gör i dag.
Jag hoppas att teknik och materialval blir en del av mig som kanske kan användas i form av trädgårdskonst när tid finns.
Jag gillar faktiskt rostiga saker och det har blivit ok med svets sot också.