Det känns lite underligt att den här tiden på HDK faktiskt här och just nu är slut. Förhoppningsvis blir det ett återseende när det är dags för mitt examensarbete i sista LAU kursen. Som det känns nu vill jag koppla det arbetet till en gestaltning, vi får se? Det kanske blir en möjlighet att utveckla mitt tema om bemötande.
I går hade min examinationsgrupp presentation av våra gestaltningsarbeten. Vi var bara tre studenter och två lärare under en hel förmiddag. Lyxigt kan jag tycka medan någon annan hellre ville ha diskussion i helklass. Jag tycker att det är just variationen som studenterna får ut av mest eftersom vi alla är olika individer. Så nu i efterhand tycker jag att att det varit bra med olika sorters redovisningsformer, jag har lärt mig något om mig själv vid varje tillfälle.
Det viktigast jag tar med från detta gestaltningsarbete är att jag har utvecklat mitt sätt att se på konst.
Har inte kunnat se hur jag ska tänka kring min konstnärliga process. Jag har lärt mig att min konstnärliga process är så mycket mer än själva görandet av en slutprodukt. Givetvis blir jag glad när Mattias säger att han ser en utvecklingskurva som är rakt uppåt när det gäller mitt sätt att tänka kring konstnärliga processer.
Att lägga över ansvaret med min gestaltning i elevers händer tycker jag är en central punkt i mitt senaste gestaltningsarbete. Jag utlämnade mig både när det gäller att ha kontroll och vad det blev för resultat. Det som fortfarande retar mig lite är själva kvalitén på filminspelningarna. Kunde ha förberett eleverna mer med teknisk information.
Min opponent Ola tyckte jag hade varit hemlig i det sista blogginlägget och det är spännande eftersom jag ofta upplevs som en väldigt tydlig person. Han blev överraskad av min lilla film för han trodde att det skulle bli en sorts informationsfilm hur olika bemötande kan se ut. Jag tar det som något positivt för jag ville att min film skulle vara mer öppen för frågor och funderingar från olika vinklar.
Det var också spännande att min examinationsgrupp och lärare kunde inte bedöma vad som var spelade scener och vad som var spontanfilmat i min film.
Vi diskuterade givetvis också lärarrollen eftersom det har varit en del av gestaltningen att filma mig själv i den rollen och pratade då bl.a. om hur personlig man ska vara. I mitt samtal med eleverna i åk 9 var de väldigt tydliga med att lärare ska vara personliga men inte vara för "nära" och att det var viktigt att lärarna betedde sig vuxet. Även att de inte ska vara för skämtsamma utan vara respektfulla på alla sätt och vis. Jag tror man ska akta sig för ironi även långt upp i åldrarna.
Fick även bra feedback av Katti som också gav mig tips om att se Ruben Östlunds film, De ofrivilliga. En film som jag ska sätta tänderna i så fort som möjligt, tyvärr fanns den inte på http://www.swefilmer.com/ som tydligen många just nu använder när de blir filmsugna. De ofrivilliga är en tragikomisk film om flera personers berättelser och om deras sätt att bemöta andra och hur de blir bemötta.
 | |||
| Malin Bogholts skulptur "kontakt". |
4 dagar innan redovisning för att jag som opponent skulle få möjlighet att tänka till och komma med relevanta frågor och funderingar. Nu gavs jag inte den möjligheten eftersom min studiekamrat inte tyckte det var viktigt för henne!! Jag är ledsen men förstår inte argumentationen när man sätter en annan medmänniska på pottkanten.
Nu ska jag bara läsa i genom min Essä för en sista check och lägga in den i mappen på GUL. På fredag börjar jag mitt arbete på Strandskolan igen samtidigt som jag ska läsa de två sista LAU kurserna på halvfart. Det blir början på något nytt...
